Framtiden
Nu siter jag här igen! Det var ju ett tag sedan sedan sist om man säger så.
Jag har just avslutat en helt underbar kvällsmacka och en kopp te. Som nu mer verkar ha blivit ren rutin varje kväll, inget tvångsmässigt över det alls utan jag tycker bara att det är så ruskigt gott och mysigt så här på kvällskvisten. Lade just in den sista prillan för kvällen och sitter nu bakåtlutad med fötterna på bordet, ( tack gode gud för trådlösa tangentbord)Bonnie tylers; total eclipse of the heart, strömmar med kraft ut ur högtalarna och därmed är stämningen för kvällen perfekt. Jag måste säga att jag fullkomligt älskar den låten, hon gör allt bra ifrån sig i andra av hennes låtar ocskå, med hennes hesa röst och speciella look, men det är något magiskt med just den låten. Hon må se ut som ett trafikskadat mumintroll men damn vad hon kan sjunga.
Jag känner att jag har en sån där dag när man bara går runt och tänker på saker, både bra och dåliga, som har hänt i livet.
Framförallt har jag tänkt på de senaste månadernas händelser. Redan när jag vaknade i morse kännde jag att det skulle bli en sån där dag, drömde om H i natt och det var ingen bra start om man säger så. Jag undrar ganska ofta hur hon har det, vad hon gör och ifall hon ens tänker lite på mig eller ifall jag bara raderades ur hennes liv. Det är konstigt hur saker och ting kan förändras så sjukt fort. Om jag inte misstar mig nu brukar man säga att livet går som en pendel, det svänger mellan bra och dåligt fram och tillbaka, tycker det är ett idiotiskt sätt att beskriva saken på. För jag talar nog inte bara för mig själv när jag säger att pendeln jävligt ofta verkar stå på dåligt, och mycket mycket mer sällan på bra och de pendlar jag ser framför mig går oftast väldigt jämt, stadigt och pålitligt emellan höger och vänster, fram och tillbaka.
Ni två som nu läser det här( för jag tror jag har ungefär två läsare)ska nu inte tro att jag är en total bitterfitta. Jag ser ljust på framtiden trots att man har sina downers och jag står fast vid vad jag alltid brukar säga "Det löser sig, allting löser sig på ett eller annat vis, det gör det alltid!" Och jag har hopp och tillit till att Kärleken finner mig igen, nu har jag äntligen fått smaka på den och jag vill mot alla odds faktiskt ha mer. Det kommer bara kosta tid!
/ Sundberg out!
Jag har just avslutat en helt underbar kvällsmacka och en kopp te. Som nu mer verkar ha blivit ren rutin varje kväll, inget tvångsmässigt över det alls utan jag tycker bara att det är så ruskigt gott och mysigt så här på kvällskvisten. Lade just in den sista prillan för kvällen och sitter nu bakåtlutad med fötterna på bordet, ( tack gode gud för trådlösa tangentbord)Bonnie tylers; total eclipse of the heart, strömmar med kraft ut ur högtalarna och därmed är stämningen för kvällen perfekt. Jag måste säga att jag fullkomligt älskar den låten, hon gör allt bra ifrån sig i andra av hennes låtar ocskå, med hennes hesa röst och speciella look, men det är något magiskt med just den låten. Hon må se ut som ett trafikskadat mumintroll men damn vad hon kan sjunga.
Jag känner att jag har en sån där dag när man bara går runt och tänker på saker, både bra och dåliga, som har hänt i livet.
Framförallt har jag tänkt på de senaste månadernas händelser. Redan när jag vaknade i morse kännde jag att det skulle bli en sån där dag, drömde om H i natt och det var ingen bra start om man säger så. Jag undrar ganska ofta hur hon har det, vad hon gör och ifall hon ens tänker lite på mig eller ifall jag bara raderades ur hennes liv. Det är konstigt hur saker och ting kan förändras så sjukt fort. Om jag inte misstar mig nu brukar man säga att livet går som en pendel, det svänger mellan bra och dåligt fram och tillbaka, tycker det är ett idiotiskt sätt att beskriva saken på. För jag talar nog inte bara för mig själv när jag säger att pendeln jävligt ofta verkar stå på dåligt, och mycket mycket mer sällan på bra och de pendlar jag ser framför mig går oftast väldigt jämt, stadigt och pålitligt emellan höger och vänster, fram och tillbaka.
Ni två som nu läser det här( för jag tror jag har ungefär två läsare)ska nu inte tro att jag är en total bitterfitta. Jag ser ljust på framtiden trots att man har sina downers och jag står fast vid vad jag alltid brukar säga "Det löser sig, allting löser sig på ett eller annat vis, det gör det alltid!" Och jag har hopp och tillit till att Kärleken finner mig igen, nu har jag äntligen fått smaka på den och jag vill mot alla odds faktiskt ha mer. Det kommer bara kosta tid!
/ Sundberg out!
Kommentarer
Trackback
