Nome de guerre

Det är ett ständigt jävla tjat hemifrån att jag har blivit just det, en zombie! Var morgon när jag kommer upp på övervåningen och sätter mig vid bordet för att äta min dagliga frukost får jag höra att jag ser slitnare, sorgligare och mer och mer deppad ut.  Klart som fan man blir deppig av att bo hemma och inte ha nått jobb vid 20 års ålder. Men även ifall så är fallet så behöver jag inte höra det varje jävla dag. Det kommer knappst ge mig ett jobb och det kommer knappst få mig att le. Men tack kära medborgare i familjen Sundberg att ni uppmärksammat det åtminstonde! bajs