Skogen!
"Skogen ja, ett ställe där man lätt kan gå vilse om man inte aktar sig riktigt noga!
Man promenerar kanske på sina vanliga stigar, upp för nästa kulle kring nästa krök där vet jag att där ligger ju det där underliga trädet med de döda grenarna som ser ut som långa skelett liknande armar om kvällen. Eller att om jag tar vänster i nästa korsning så vet jag att jag kommer hem efter ett par minuter.
Men akta er alla som sagt. Skogen är stor!!
Det är lätt hänt att man istället för vänster tar höger i korsningen och helt plötsligt så gick man inte hem utan istället finns där en yvig gran med kottar stora som basketbollar hängandes farligt högt upp. och nya stigar löper åt alla håll, vilken var det jag kom ifrån nu igen!?
Jag tänker att jag ska gena och lämnar stigen för en sekund
och plötsligt, utan att egentligen inse det själv så är man vilse.
Jag har helt plötsligt kommit för långt in i skogen för att vända om, och egentligen vet jag inte vart "om" ligger någonstanns.
Och skogen är för stor för att man ska kunna gå igenom den.
Jag vägrar dock inse att jag är vilse. Nä fy fan, min stolthet ska inte ta till skada! Nä fy fan, jag är väl man, jag klarar mig själv, jag klarar mig i skogen.
Som ett blixtnerslag slår det mig, trots stolthet, trots mannlighet, trots mina självövertalningar!! Att skogen egentligen var mitt huvud.
Just när jag la mig ner för att dö på min soffa, öppnades en dörr i en trädstam och där var ju nu igen vid min korsning. Denna gången tog jag vänster!
bläää vad tråkigt det är att vara hemma!" Författare: Johan Stridh.
Tänkvärt de där.. /Sundberg out
Man promenerar kanske på sina vanliga stigar, upp för nästa kulle kring nästa krök där vet jag att där ligger ju det där underliga trädet med de döda grenarna som ser ut som långa skelett liknande armar om kvällen. Eller att om jag tar vänster i nästa korsning så vet jag att jag kommer hem efter ett par minuter.
Men akta er alla som sagt. Skogen är stor!!
Det är lätt hänt att man istället för vänster tar höger i korsningen och helt plötsligt så gick man inte hem utan istället finns där en yvig gran med kottar stora som basketbollar hängandes farligt högt upp. och nya stigar löper åt alla håll, vilken var det jag kom ifrån nu igen!?
Jag tänker att jag ska gena och lämnar stigen för en sekund
och plötsligt, utan att egentligen inse det själv så är man vilse.
Jag har helt plötsligt kommit för långt in i skogen för att vända om, och egentligen vet jag inte vart "om" ligger någonstanns.
Och skogen är för stor för att man ska kunna gå igenom den.
Jag vägrar dock inse att jag är vilse. Nä fy fan, min stolthet ska inte ta till skada! Nä fy fan, jag är väl man, jag klarar mig själv, jag klarar mig i skogen.
Som ett blixtnerslag slår det mig, trots stolthet, trots mannlighet, trots mina självövertalningar!! Att skogen egentligen var mitt huvud.
Just när jag la mig ner för att dö på min soffa, öppnades en dörr i en trädstam och där var ju nu igen vid min korsning. Denna gången tog jag vänster!
bläää vad tråkigt det är att vara hemma!" Författare: Johan Stridh.
Tänkvärt de där.. /Sundberg out
Kommentarer
Trackback
